Bokstaven Aa

Idag har vi ägnat oss åt bokstavsarbete på lite olika sätt. Genom en demokratisk röstning fick eleverna under morgontimmen rösta fram vilken bokstav vi skulle arbeta med och valet föll på bokstaven Aa. Som inledning på vårt arbete tittade vi på ett avsnitt ur Fem myror är fler än fyra elefanter som handlade om just bokstaven Aa. Denna programserie har ju några år på nacken, ganska många rättare sagt, då fröken i klassen tittade på dem när hon var liten. Trots att den är gammal fungerar den fortfarande. Barnen ljudar med när olika namn ska skrivas, de ramsräknar och rabblar alfabetet och följer med spänning upplösningen i de olika sketcherna men det känns gammalt! Därför känns det lite extra kul att kunna berätta att det kommer en ny programserie under morgondagen som heter Livet i bokstavslandet och som sänds på Barnkanalen och UR.se. Den får vi absolut undersöka vidare!

Efter filmvisningen var det äntligen dags för vårt stationsarbete som författaren till tangentdansen har inspirerat mig till. Min förhoppning med stationsarbetet är att barnen ska arbeta med lite olika saker och att jag ska kunna fokusera lite mer på de som håller på att skriva på Ipaden. 

• På station 1 tränade eleverna sin finmotorik genom att trä ett armband av pärlor. 
• På station 2 skrev 4 skrivarpar ner minst åtta a-ord och ritade några bilder till. 
• På station 3 skulle eleverna bygga stora A och lilla a med hjälp av tidningar.

Jag kan intyga att klassrummet blev levande i allra högsta grad. Det gungade nästan av elevernas intensiva arbete och livliga diskussioner: Hur bygger man ett litet a med hjälp av tidningar? Hjälp, jag kan inte! Hur ska jag göra nu? Oj, mitt A blev alldeles för stort, det passar ju inte på pappret! Titta, så här gjorde jag! Kan jag hjälpa dig? Hur gjorde du ditt a? Mitt a kom på fel håll! Titta, mitt mönster ser annorlunda ut än ditt! Jag gjorde inget mönster! Flera gånger fick jag påminna barnen om att fundera över arbetsmiljön i klassrummet: Vad tycker ni om ljudnivån? Är den inte för hög just nu? Innan du frågar vad du ska göra nu, har du tänkt själv? o.s.v. Så här i efterhand när jag sitter här ensam i min kammare och skriver kan jag förstå varför jag upplevde lektionen stressig men jag kan också med lite perspektiv på det hela se elevernas lust och iver inför samtliga uppgifter och det är väl dit vi vill komma, att eleverna känner lust att lära. Frågan jag nu ställer mig är: Hur upplevde eleverna det? Var det stressigt för dem? Hur ser det ut om några veckor när vi landat i vårt stationsarbete och eleverna känner igen rutinerna kring stationerna? Jag tar med mig de här frågorna till morgonsamlingen imorgon för jag vill veta: Vad tyckte eleverna?